Ruhten sijte har i flera steg genom historien beskurits på sina traditionella betesmarker. Gränsstängningen mot Norge 1905 innebar att marker de tidigare brukat inte längre skulle vara möjliga att nyttja. I praktiken har detta efterlevts i varierande grad då riksgränsen drogs rakt igenom fjällterrängen och inte efter naturligt delat betesland.
Då gränsen mot Norge är stängd försöker samebyn att beta längre österut, vilket då innebär att privata markägare motsätter sig bete på deras marker.
Konsekvensen för samebyn är att man har, som ordförande säger ”-ingenstans att ta vägen.”
Vi har också hört via media Rennäringsnämndens ordförande uttryck att Sametinget inte kan göra något för samebyn.
Vi i Samelandspartiet yrkar därför att
Sametinget skyndsamt tar initiativ till att tillsammans med Ruvhten sijte utreder situationen för samebyn med syfte att hitta lämpliga åtgärder för att på långsikt säkra tillräckliga betesområden för dem.
Sametinget medverkar för att skapa mötesarenor för att kort sikt lösa en låst situation med gränsöverskridande renskötsel.
Árviesjavrrie Suehpenden 31s. b.
Marianne Gråik