Paulus Kuoljok 35 år bosatt i Puoltikasvaara tillsammans med sambon Kristin och barnen Jon-Niilas (9) och Elsa (8).
Uppvuxen i Porjus med en familj aktiv inom Sirges sameby.
Mitt liv har formats starkt av uppväxten inom renskötseln med allt vad det innebär. Vikten av att hela familjen är delaktig för att kunna klara av vissa moment i renskötselarbetet, släktskapets värde, språkets rikedom för att beskriva naturen, grundsynen på naturens värde och vikten att man skall bruka och inte förbruka.
Tyvärr har även andra ”gåvor” givits mig. Insikten att det finns samehat, hat och hot mot renen, det ständiga försvarandet av vad någon same gjort eller sagt och frågorna med anledning av fördomarna oss samer.
Upprätthållandet av de grundvärderingar som givits mig och viljan att förmedla dessa till kommande generationer är min stora politiska drivkraft.
Det finns många frågor relaterade till renskötseln som engagerar mig starkt. Rovdjurpolitiken som ligger bakom stora ekonomiska svårigheter och som även orsakar mycket psykiskt lidande, de försvunna vinterbetesmarkerna, exploateringar i alla dess former och även det växande problemen med skoterturismens framfart.
Det är av yttersta vikt att vi snarast får ett system där man minskar rovdjursantalen till hållbara nivåer. När behov av skyddsjakt uppstår så ska man skyndsamt få hjälp att genomföra denna eller få ett snabbt besked att man får tillåtelse att bära vapen för att själv hantera situationen.
När jag själv fick barn insåg jag att jag ville förmedla språket till dem och jag har de senaste åren gjort insatser för att stärka mina språkkunskaper så att jag kan bruka det i min vardag. Jag har alltid förstått samiska men när man själv börjar prata så inser man hur mycket det är som saknades från grunden. Språket har blivit en hjärtefråga för mig och särskilt stärkandet av lulesamiskan på svenska sidan av Sápmi.