Mu namma lea Åsa Blind ja mun lean oahpaheaddji Váhčira Sámeskuvllas. Nuorran juo álgen Sáminurrii mielláhttun, ja máŋga jagi lean leamaš čálli Sámenuora stivrras.
Lean maid leamaš sadjásaš RSR:a stivrras. Go Sámediggi ásahuvvui 1993 lei munnje álki válljet bellodaga.
Munnje lea boazodoallu, ja olbmuid/nuoraid vejolašvuohta doalvut min kulturárbbi viidaset boahttevaš buolvvaide hui deaŧalaš.
Beaivválaččat mun barggan sámegielain ja –kultuvrrain. Mon geahččalan addit sámenuoraide nanu iešdovddu ja movtta, vai dusttet vuosehit iežaset sámevuođa. Mu luohkkálanjas eai gávdno ”beallesámit”, eatge mii beroš makkár barggus váhnemat leat. Eat mii ane su geas lea sámegiella eatnigiellan ”eanet/buoret” sápmelažžan go son gii dál lea oahppame sámegiela, ja ii oktage sámegiella leat buoret go nubbi.
Juohke sámi mánás lea seamma árvu!
Jag heter Åsa Blind och jag är lärare på Sameskolan i Gällivare. Som ung blev jag medlem i den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra där jag under många år var sekreterare. Jag har också varit suppleant i Svenska Samernas Riksförbund, SSR:s styrelse.
Inför bildandet av sametinget 1993 var det lätt för mig att välja parti. Rennäringen och människors/ungdomars möjligheter att föra vårt kulturarv vidare till kommande generationer är viktiga frågor för mig.
Jag arbetar dagligen med samiska språk och kultur. Jag försöker ge sameungdomarna en stark självkänsla och självförtroende så de vågar och vill visa sin samiskhet.
I mitt klassrum finns inga ”halvsamer”, inte heller bryr vi oss om vad föräldrarna arbetar med. Vi ser inte hen som har samiska som modersmål som mer/bättre same än hen som håller på att lära sig , och inget samiskt språk är bättre än ett annat.
Varje samiskt barn har lika mycket värde.